Rena sprutor kan vara ett sätt att rädda liv

BILD: HENRIK MONTGOMERY/SCANPIX
Teaser:
En krona, en ren spruta, ett liv

Debatt |

Efter många års infekterade diskussioner är Stockholm i dag redo att införa ett sprututbytesprogram för narkomaner som använder injektionsverktyg. Men i sista ronden lyckades Moderaterna blockera beslutet och skjuta upp det. Berne Stålenkrantz, ordförande i Svenska brukarföreningen, ifrågasätter Moderaternas vilja att följa internationella konventioner och framför allt att ge samhällets mest utsatta stöd.

Publicerad: Fredag 10 december 2010 | 07:00

I dagarna har årets internationella hiv-dag passerat revy utan att någon nämnt sprututbyte. Samtidigt bestämde Moderaterna i Stockholms kommun att skicka frågan om sprututbytesprogram på remiss till samtliga stadsdelsnämnder i Stockholm. Är det här Moderaternas sista försök att stoppa sprututbyten i Stockholm, eller har de något annat i bakfickan som kommer presenteras ifall svaret inte blir som de hoppats på?

Under tiden det politiska käbblet fortsätter om rena sprutors vara eller inte vara nysmittas cirka 200 människor i månaden av den dödliga infektionen hepatit C.

För att få lite perspektiv på frågan är det viktigt att veta att ungefär 42 500 narkomaner är smittade av hepatit C, och att 2 000–2 500 nysmittas varje år i Sverige, bland annat på grund av att vi förnekas rätten till smittskydd. I hela världen finns det upp emot 300 miljoner människor som är smittade med hepatit C och cirka 35 miljoner av hiv/aids.

80 procent av oss som har hepatit C får den kroniskt, av dessa utvecklar 30 procent skrumplever eller levercancer, och många dör av det. Det finns en hepatit C-behandling med interferon, som kostar 15 000 kr per person i månaden enbart för läkemedlet. En behandling kan pågå i upp till 18 månader.

Lägg ihop kostnader för forskning, behandling, läkare och annan personal samt lokaler så blir summan enorm. Multiplicera sedan alla dessa kostnader med flera tusen människor så förstår vi alla att det blir väldigt kostsamt för samhället. Vi har då inte ens nämnt det personliga priset den enskilde och deras anhöriga får betala, vilket inte går att mäta i pengar.

Ta det mänskliga lidandet plus kostnaderna i rena pengar, ställ det sedan i proportion med den ynka enkrona (1 kr!) en ren, steril spruta kostar. En enkrona som kan rädda ett liv!

Stockholmsmoderaterna i Stadshuset avfärdar den enkla kunskapen om att sprututbyten räddar liv. Sprutbyte är en metod som stöds och rekommenderas av smittskydds- och infektionsläkare, Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Smittskyddsinstitutet, Landstinget, samtliga FN-organisationer och inte minst av Internationella röda korset.

Hur kan det vara möjligt att vi har en lagstiftning som kan tillåta att kommunpolitiker, som inte har ansvaret över hälso- och smittskyddsfrågor, kan tillåtas avgöra frågan om rena sprutor?

Som moderata kommunpolitikern Anna König-Jerlmyr så omtänksamt säger i en artikel i senaste Situation Stockholm: ”Vi måste ha respekt för att det finns olika åsikter.” Vems åsikter är det hon bryr sig om och vill ska få avgöra frågan? Istället borde ni kommunpolitiker ha kurage att erkänna att ni inte besitter kunskap i frågan och överlämna beslutet till de som är bäst lämpade att avgöra infektion- och smittskyddsfrågor, exempelvis till era kollegor i Landstinget.

Tänk om det handlat om ett dödligt virus som riskerade att smitta 2 000 pensionärer, barn eller hbt-personer, då hade ni moderata politiker stått i rad och krävt att smitt- och infektionsläkarna omgående gjorde något åt saken. Men nu är det ju bara ”knarkarna” som drabbas. Att måna om oss ger väl inga röster, tänker ni väl, enkelt uttryckt, en attitydfråga.

Sverige har skrivit under Declaration of commitment on hiv/aids, även kallad UNGASS-deklarationen, där man förbinder sig att kunskapen om hiv, hepatit C och sexuellt överförbara infektioner ska förbättras och stigman associerade med dessa ska reduceras. Vi har också skrivit under de mänskliga rättigheterna formulerade i FN:s Artikel 12 där konventionsstaterna erkänner rätten att alla har rätt att ”fysiskt som i psykiskt avseende åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa.”

Följer vi dessa förbindelser genom Moderaternas beslut? Svaret är nej.

I regeringskansliets egen rapport om implementering av UNGASS-deklarationen erkänner man öppet att Skåne med sitt sprututbytesprogram har haft en positiv effekt för att förhindra spridning av hiv medan Stockholm, utan ett sprututbytesprogram, fortsätter att rapportera in nya hiv-infektioner.

Vidare uppmanar FN alla medlemsländer att erbjuda gruppen som injicerar narkotika tillgång till sterila injektionsverktyg, utan diskriminering. Vi kan ärligt påstå att Sverige inte lever upp till sina internationella åtaganden om att förhindra blodsmitta.

I slutändan, när alla politiker gått hem för dagen och argumenten lagt sig, är ändå en ren spruta, för en ynka krona, bättre än en smutsig infekterad. Vem kan vara emot det? Kan föräldrar vars barn injicerar vara det? Kan sjukvården tycka det? Däremot vet vi att vissa politiker anser det, för det är kontentan av deras beslut.

Som lagen kring sprututbytesprogrammen är skriven i dag kan en moraliserande grupp kommunpolitiker agera hur omoraliskt som helst. Utan att de tillräckligt ställs till svars. Det finner vi svårt att svälja.

Regeringen bör se över lagstiftningen, och våga göra de justeringar som krävs för att rätt kompetens ska kunna avgöra behovet av ett sprututbyte.

SBF ställer en enkel fråga till politiker som motarbetar rena sprutor: är politiska ideologier och signaler viktigare för er än att rädda liv?

Berne Stålenkrantz • Ordförande i Svenska brukarföreningen

Läs mer: http://www.stockholmsfria.nu/artikel/86263#ixzz18HTMij00